I går förmiddag upptäckte jag det för jag vet inte vilket gång i ordningen. Stjärna låg nere på hallgovlet och någonting var fel. Jag måste erkänna jag var på väg ut och var minst sagt stressad och lyssnade inte speciellt bra. Men jag reagerade tillräckligt för att upptäcka att han inte mådde bra. Undersökte honom snabbt och konstaterade att han var rejält svullen i sitt vänstra framben där det också fanns ett sår. Han hade varit i slagsmål igen. Jag kände att jag inte direkt behövde börja kommunicera med honom för att ta reda på vad som hänt. Det var så uppenbart. Dock konstaterade jag att såret var torrt och tillslutet och jag bestämde tillsammans med min sambo att vi skulle avvakta med veterinären för att se om Stjärna skulle bli bättre.

På eftermiddan hade han fortfarande inte gått ut. Låg mest på en säng och såg ynklig ut, var mer svullen på benet och då vaknade min instinkt eller intution. Jag ringde helt enkelt veterinären och fick tid dagen efter, på morgonen. Dagen idag. Vi tog fram kattburen och gjorde oss redo att åka. När vi tog fram buren tog vi också bort maten på order av veterinären, om vi skulle bli tvungna att droga katten. Då piggnade han till. Så sjuk var han minsann inte. Och i morse gjorde han sitt bästa för att visa hur pigg och kry han var. Han var mycket bättre i morse. Haltade inte längre, benet var inte lika svullet och hela katten var en ny och pigg katt. Men det hjälptes inte. Han och vi skulle till veterinären även om min sambo tyckte att vi kanske skulle avboka och ringa dit om det blev värre igen. Men jag tänkte att det kommer ju en nyårshelg och jag vill inte stressa katten genom att åka ända till Strömsholm när vi har en underbar veterinär i Avesta. Stjärna är heller ingen stressad katt i bilen. Det är väl klart att han hellre följer med och hälsar på nån än besöker veterinären, men han är van att åka bil.

När vi kom dit gick besöket på 10 min. Men hon sa att det var bra att vi kom dit. För det bettet han fått orsakar infektioner om katten inte får pencillin. Då blir djuren piggare i nån dag och sen kraftigt försämrade. Och då hade vi stått där mitt i nyårshelgen. På sätt och vis kanske vi kunde ha ringt och bokat än ny tid efter helgen, men å andra sidan kanske de kunde ha varit tvungna att öppna och tömma.

Jag är glad och tacksam för att det gick så pass lätt att få en tid och recept. Det är lätt att ge honom tabletter, vilket det inte alltid är med katter, och då är han snart bra i sitt lilla ben igen. Tacksam för att han är så lätt att ha med i bil, nu när han ska ut och slåss och försvara rike och ära.

Funderar över det här med att man som djurägare faktiskt har ett ansvar. Tycker egentligen inte om ordet ägare. Stjärna är min djurföljeslagare. Han har valt att bo i min familj och jag kan inte äga honom lika lite som jag kan äga en annan människa. Men som djurvän har jag ett ansvar att sköta om de djur som bor i mitt hem. De ska inte bara vara söta och gulliga för min skull. Han finns där så ofta för mig när jag har det svårt, men jag har en egen möjlighet att ta mig iväg till läkare och få mediciner när jag behöver. Min katt ger mig ofta healing på sitt eget lilla sätt. Det är inte bara mitt ansvar, det är min skyldighet att göra det bästa för honom om det händer honom någonting. Barn är det nästan en självklarhet att man går till läkare med om de blir sjuka, om en hund blir skadad tar man med den till veterinären. Men vad ligger det för skillnad mellan hund och katt?

Nu har han i alla fall fått mat och fått gått ut för att göra sina behov. Tror han är glad för att det var ett sånt smärtfritt besök den här gången. Hon kände bara lite på honom. Det var först när vi kom in på parkeringen som han började protestera med att låta och vilja ut ur buren.