Nu har december startat på riktigt och till och med så har snön kommit. Men min riktiga julstämning har inte infunnit sig. Jag gör mitt bästa för att möta livet med kärlek, förståelse, tålamod och det återkommande ordet acceptans. Men ändå känns det som om jag är som en exploxiv kruttunna som inte bör ställas allt för nära någonting eldbart  för då smäller det. Och när jag inte förstår varför jag är så arg och irriterad så blir det svårare. Det är som en känsla som kryper inuti. Jag vill inte leva så. Jag vill leva med acceptans. Men det är som om jag har kommit dit att jag förstår det i huvudet, men jag lever inte där än. Det är en jättevacker tanke att möta alla med kärlek och att möta problem med acceptans. Det ligger mycket i ordspråket;

Om dina problem går att lösa

-varför oroa dig?

Om de inte går att lösa

-varför oroa dig?

Medial utveckling är inte helt smärtfri och ibland känns det som att åka spark på bar asfalt full med grus. Man kommer ingenstans samtidigt som det låter ganska illa. Det är lätt att inbilla sig att medial utveckling innebär att man automatisk blir till en tomas dilevapersonlighet som nästan svävar en bit ovanför marken och lever lite ovanför vår jordslighet. Men jag tror att det kommer stunder när man måste arbeta med saker som händer inom sig och då kan det gnissla rejält under sparkmedarna. Jag hoppas på att det snart underlättar och kommer snö att åka på för någonstans så vill jag tro på att de gnistor jag just nu sänder runt om mig faktiskt påverkar min omgivning. Acceptans är en jättevacker vacker tanke, men verkar inte alltid vara lika lätt att verkställa i det verkliga livet. även om jag gör mina duktiga försök.

Ha goda dagar där ute alla och stressa inte allt för mycket. Skickar en julhälsning med Helene Sjöholm och Koppången

 

kicki

8 december 2011 06:31

ja det är inte lätt när det gnistrar så där. det bästa man kan göra är att säga till sig själv: ja ha nu är det så här å då får det vara det för det går snart över. och det är väl en del i att accceptera. jag tror att det finns olika sorters acceptans men att vi tror att det ska vara att på ett visst sätt. och så länge du säger att "jag vill inte leva så här, jag vill leva i acceptans" så motarbetar du dig själv. då stoppar du upp vad det nu än är som pågår inom dig. för du låter dig inte vara i flödet av den energi som flödar och jag tror att det då tar längre tid att ta sig förbi vad det nu än är som händer. men krukset är att det är inte lätt att "acpetera" att det är som det är just nu. vet precis vad du går igenom.
stor kram från mig <3

http://www.kickilii.blogg.se

Anna-Karin Lindh

8 december 2011 13:24

Tack goa du! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag på väg att starta mitt företag och det ska heta Cerberos, precis som min hemsida gör. Jag har bestämt att födelsedagen för mitt företag så bli mån den 13 maj 2013 och fram till dess ska jag registrera den hos skatteverket, få F-skattesedel,...

Karin Boye skrev i sin dikt om att det gör ont när knoppar brister. Jag heter nu Lotusblomma, på riktigt, och med det menar jag att jag heter det också i folkbokföringen. Det är vår och jag är inne i en process där jag är som en knopp som snart ska t...

Idag hörde jag av en händelse uttrycket att ta healing. I min värld har jag nog alltid tänkt att det heter att man får eller man tar emot healing. Men uttrycket satte spår i mig. Kanske är det jag som tänker fel, kanske inte. Om man jämför med liknan...

Idag var jag borta en längre tid för att avsluta det hela med en kväll på Fagerliden med hockey. När jag hade kommit en bit hemifrån insåg jag det fansansfulla; min mobil var kvar hemma! Min sambo frågade om vi skulle vända, men jag bestämde mig för ...

Herr katt bestämde sig för att det var dags att gosa lite innan det är natt och sovdags helt och hållet. När jag tittar på honom och tänker på hur mycket jag älskar honom så minns jag också alla de år vi har delat tillsammans. Han är nu en helt annan...