Nu är jag på väg att starta mitt företag och det ska heta Cerberos, precis som min hemsida gör. Jag har bestämt att födelsedagen för mitt företag så bli mån den 13 maj 2013 och fram till dess ska jag registrera den hos skatteverket, få F-skattesedel, få företagskonto och fortsätta göra reklam med mera. Det låter enkelt till en början. Nu känns det som om jag försökt gjort hjärnyoga med mina celler där jag provat positioner jag inte kan ta mig ur. Mina hjärnceller ligger ihopvikta, sammanpressade, framåt, åt sidan och resten är bara ihopkrullade. Jag har försökt begripa mig på när man ska betala moms och hur det går till vad ett beskattningsunderlag är. Har aldrig tidigare hört talas om ordet. Ringde Skatteverket och fick prata med en kvinna som förklarade för mig med siffror jag inte alls begrep. Det känns som om jag långsamt får grepp om saker och ting, men jag vill kunna saker och förstå allting nu! Det är en hel vetenskap att starta företag. Jag tänkte att jag ska ju inte ha en så stort företag från början utan låta saker och ting växa med tiden och därmed också kunskapen. Men det känns som om jag kastar mig ut i ett okänt av med okända begrepp. Ge mig en bunt meningar och be mig ta ut satsdelarna i dem istället! Det är tur att det finns internet, där man kan googla och människor som man kan ringa och fråga.

Vad Cerberos betyder förresten är att det är en symbol som kommer från den grekiska mytologin. Cerberos där är en trehövdad hund som vaktar dödsriket Hades. Detta mytologiska djur är också allseende. Jag känner mig långt ifrån allseende just nu. Men eftersom jag kommer att arbeta med mediumskap, korrekturläsning, skrivande och i framtiden djurkommunikation så tyckte jag att Cerberos var ett passande och fungerande namn. Hunden står där vid gränsen mellan de levande och döden. Jag i mig själv vet och kan inte så mycket, jag är bara kanalen för andevärlden. Jag har visserligen intutionen i mig själv, men när det gäller kontakten med andevärlden då är jag bara en kanal. Den trehövdade hunden är också en bra symbol för att det i företaget kommer att finnas lite olika verksamheter även om det går att hitta en gemensam nämnare. Som att jag vill skriva om mediala saker och hoppas att kunna hitta mediala författare där jag får gå in som korrekturläsare.

Även om det känns lite snurrigt nu, så kommer jag få ordning även på det här. En sak i taget, ett steg i taget. En dag kommer jag att förstå vad beskattningsunderlag är, även om det just nu känns som ett stort frågetecken. Men jag börjar förstå varför det finns så många revisionsfirmor. Det är för personer som jag, som så fort de tittar på siffror, inser att siffrorna börjar dansa schottis. ;)

Karin Boye skrev i sin dikt om att det gör ont när knoppar brister. Jag heter nu Lotusblomma, på riktigt, och med det menar jag att jag heter det också i folkbokföringen. Det är vår och jag är inne i en process där jag är som en knopp som snart ska till och blomma. Men ännu är det som om höljet inte vill falla av. Ännu så är det saker jag helt inte har förstått och därför kan det kännas tungt. Men, jag börjar känna av vårstrålarna och värmen och de stunderna är jag tacksam. Jag är nog mer tacksam för de stunderna nu än vad jag har varit förut, eftersom det har varit tungt en tid. Att bara sitta med en kopp kaffe i solen och vara. Det var sådant som jag förut inte hade tid med. Sådan som kändes oviktigt. Jag har värderat om mycket i mitt liv. Vad som är viktigt att göra, hur jag tänker om mig själv och andra. Jag tycker bättre om mig själv, är mer tillfreds med mig själv och även med andra. Det gör att det blir lugnare när vårsolen kommer. Men, ännu har jag inte förstått allt. Ibland snurrar tankarna och jag funderar och tänker. Därför uppskattar jag de lugna stunderna så mycket mer, när det är lugnt och skönt och tankarna inte snurrar och har sig. Processen är i full gång. Ännu har inte skalet trillat av helt. Det känns när knoppen ska slå ut och bli till en blomma. Men jag tvivlar inte på att det kommer.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.Varför skulle annars våren tveka?Varför skulle all vår heta längtan  bindas i det frusna bitterbleka?Höljet var ju knoppen hela vintern.Vad är det för nytt, som tär och spränger?Ja visst gör det ont när knoppar brister,ont för det som växer                              och det som stänger.

                                                       Karin Boye