Direktlänk till inlägg 19 december 2011

Hitta hem eller hitta tillbaka

Av Anna-Karin Lindh - 19 december 2011 22:56

Under mina ungdomsår var jag med i en kristen församling. Där fick jag mycket kärlek och fick känna att jag hörde hemma. Jag hade ju ändå trott på att det fanns någonting mer än det man kan se och ta på, än på det materiella sen jag varit barn. I den här församlingen fick jag också lära mig hur viktigt det var att predika Guds ord, att sprida det till andra människor. Under min ungdom var jag inte alltid stark och jag kom till en punkt där jag inte längre kände att min tro fungerade, jag började helt enkelt tvivla. Vad det berodde på är svårt att säga. Det var som att jag inte fick rum och jag fick inte grepp om tron. Det jag starkaste upplevde när jag började tvivla var att kärleken i församlingen försvann. Det var egentligen då jag hade behövt kärleken och stöd som mest när jag var som svagast. Jag minns också tydligt att jag starkt ifrågasatte att jag skulle ut och tala om för andra om min tro när jag själv inte trodde på den. Vi stod ute på natten vid krogarna med kaffe när krogarna stängde. Jag var med vid några tillfällen och många människor på fyllan kom nyfiken fram för att prata med oss och för att få en kopp kaffe. En tanke med detta är fin. Det är att finnas där mitt ute i livet istället för att bara stå i kyrkan och prata. Att finnas ute bland människor där det dricks alkohol och bråk och tråkigheter lätt uppstår. Men jag valde att avstå att följa med under flera nätter när jag som starkast tvivlade på min tro, för jag kunde inte övertyga andra om det jag själv inte trodde på just då. Senare bröt jag med kyrkan. Jag kom till en kris i mitt liv och fick börja reda upp saker på egen hand.


Med tiden kom jag tillrätta med min tro på Gud. Det känns som om han och jag upprättade en ny kontakt. Jag tror fortfarande. Tron reparerades och jag sparade guldkornen från åren i församlingen och valde att lägga bort det dåliga. Sen många år senare hittade jag det mediala inom mig. Jag vet att många från min gamla kristna gemenskap tycker att denna nya mediala verksamhet är totalt oförenligt med Gud och kristendom. Men det är inte så för mig. Jag har bara fått större kunskap om det som finns på andra sidan. Om Gud och änglarna. Nu får jag plats och jag tvivlar inte längre. Idag när jag gjorde reklam för att jag har tarotkonsultationer fick jag höra att det är tragiskt.  Jag undrar på vilket sätt. Det är ju inte så att jag tvingar mig på människor. Någonting som jag verkligen har fått lära mig av min nuvarande lärare är att inte jaga klienter. Inte för att jag någonsin gjort eller velat göra det. Men vi har pratat om det flera gånger. De som vill komma till mig, de kommer att göra de. De som inte ska komma till mig, de kommer inte att göra det. De kommer inte vilja, få förhinder, saker kommer att komma mellan. Det är till och med så att de inte ens kommer att höra talas om mig. Jag kommer inte att gå ut och predika mitt nya budskap och tvinga min sanning på folk. Jag kan prata om den och blogga om den som jag gör nu. Men återigen, som jag har skrivit tidigare måste jag respektera andra människors tro och hoppas att de respekterar min.


Jag jobbar aldrig med människor som har druckit alkohol. Helt enkelt för att då kommer det in energier som inte ska vara aktiva i ljusarbete. Nånstans kan jag tycka att ska man prata med Gud om folk så ska man göra det när de är nyktra. Bjud dem på en kopp kaffe, men bjud in dem till en diskussion när de har nyktrat till! Den person som tyckte att det var sorgligt hoppades att jag snart skulle hitta tillbaka. Varför skulle jag hitta tillbaka när jag börjar hitta hem? Jag är inte längre den vilsna tonåring som jag var då. Jag är nu en vuxen människa som har en ovanligt stor erfarenhet av livet. Jag är visserligen medial som också tror på Gud, men idag står jag med fötterna på jorden på ett helt annat sätt än vad jag någonsin gjorde då. För idag tror jag på mig själv också. Jag har lärt mig att acceptera mig själv och tycka om mig själv. Gud skapade oss till sin avbild. Då måste vi människor vara otroliga varelser och jag tänker vara en fantastisk varelse och få leva livet fullt ut. Men jag vill inte för den skull kliva andra människor på tårna.

 
 
Jessan

Jessan

20 december 2011 03:17

tittar runt lite i din blogg.

B*B

http://jessans-vardag.bloggplatsen.se

Anna-Karin Lindh

20 december 2011 08:50

Du är så välkommen Jessan att tassa runt lite här :)

 
kicki

kicki

20 december 2011 07:21

allt det du skriver håller jag med om. många tror att bara för att man är medial och "pratar" med dom döda så är man farligt illa ute. jag har aldrig trot på Gud. det har inte funnits i min värld att "hålla på med sånt trams" men i takt med att jag funnit mitt sanna jag och avvecklat de samhället har gett mig som "normer" så har jag funnit ut att Gud ändå är kärnan i allt liv.

ja, tänk om vad vi skulle kunna uträtta om vi alla insåg att vi är Guds avbild. men till dess att vi kan göra stora mirakel så kommer vi långt på att "tillverka" små mirakel. och som jesus säger "låt dem komma till mig" så ska vi också jobba. det är som du säger. det som ska komma till oss gör det. det andra går till någon annan. ingen kan ge alla allt men vi kan ge några lite. och det är bättre än inget.
kram

http://www.kickilii.blogg.se

Anna-Karin Lindh

20 december 2011 08:49

Jag tror att vi får ha vår egen bild av Gud. Att Han skulle vara kärnan i allt är en fantastisk vacker bild. Ibland kan man känna det en kall vinterdag när naturen är stilla och sådär speciellt vacker. Men jag förstår hur du menar med kärnan. Om vi också släpper ansvaret med att vi måste "frälsa världen" och istället kan bidra med våra små bidrag så känns det som gåvor istället som ett tungt ok. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna-Karin Lindh - 9 april 2013 12:33

Nu är jag på väg att starta mitt företag och det ska heta Cerberos, precis som min hemsida gör. Jag har bestämt att födelsedagen för mitt företag så bli mån den 13 maj 2013 och fram till dess ska jag registrera den hos skatteverket, få F-skattesedel,...

Av Anna-Karin Lindh - 5 april 2013 18:04

Karin Boye skrev i sin dikt om att det gör ont när knoppar brister. Jag heter nu Lotusblomma, på riktigt, och med det menar jag att jag heter det också i folkbokföringen. Det är vår och jag är inne i en process där jag är som en knopp som snart ska t...

Av Anna-Karin Lindh - 9 februari 2012 13:53

Idag hörde jag av en händelse uttrycket att ta healing. I min värld har jag nog alltid tänkt att det heter att man får eller man tar emot healing. Men uttrycket satte spår i mig. Kanske är det jag som tänker fel, kanske inte. Om man jämför med liknan...

Av Anna-Karin Lindh - 10 januari 2012 22:18

Idag var jag borta en längre tid för att avsluta det hela med en kväll på Fagerliden med hockey. När jag hade kommit en bit hemifrån insåg jag det fansansfulla; min mobil var kvar hemma! Min sambo frågade om vi skulle vända, men jag bestämde mig för ...

Av Anna-Karin Lindh - 5 januari 2012 22:57

Herr katt bestämde sig för att det var dags att gosa lite innan det är natt och sovdags helt och hållet. När jag tittar på honom och tänker på hur mycket jag älskar honom så minns jag också alla de år vi har delat tillsammans. Han är nu en helt annan...

Skapa flashcards