Idag var jag borta en längre tid för att avsluta det hela med en kväll på Fagerliden med hockey. När jag hade kommit en bit hemifrån insåg jag det fansansfulla; min mobil var kvar hemma! Min sambo frågade om vi skulle vända, men jag bestämde mig för att jag fick var mobilledig ett tag. Det var jobbigare än vad jag hade trott. Precis som häromdagen när jag av misstag lät min andra mobil studsa nedför trappen som en studsboll och väl nere var skärmen trasig. Det tog någon dag innan jag kunde ta mig till Västerås för att skaffa en ny.

På hockeyn såg jag alla människor som satt med sina mobiler för att skicka sms, spela spel och göra allt möjligt roligt. Jag försökte trösta mig med att om någon skickar ett sms så ser jag det när jag kommer hem och jag har faktiskt telefonsvarare om någon skulle ringa. Ändå fanns där en obehaglig känsla. En känsla av att jag inte kunde skicka sms, spela wordfeud, vilket jag faktiskt är urusel på. Jag kunde inte heller kolla det senaste på Facebook eller slå upp någonting viktigt på nätet. Samtidigt upptäckte jag någonting viktigt. Jag vill inte vara så teknikberoende att det är svårt att vara borta en halv eftermiddag och en kväll utan mobil. Speciellt på hockeyn var det ju hockey jag var där för att titta på inte för att sitta och plicka på min LG. Jag la också märke till detta fenomen på en av bonusbarnens skolavslutningar. Det var svårt att se någon som inte satt och var upptagen med någonting viktigt på sin mobiltelefon.

Hur teknikberoende är vi nuförtiden? Ja det är fantastiskt att vi numera har en kommunikation som gör att vi blir allt mer sociala och lättillängliga. Men hur långt ska detta gå och kan man sätta en gräns? Jag funderar allvarligt på att införa en mobilfri timme om dagen då jag helt enkelt stänger av mobilen. Men det är klart, om någon verkligen behöver få tag på mig så är det inte bra att den är avstängd. Så nu var jag där igen i mitt resonemang. Det kanske går att sätta den på ljudlöst och lägga bort den några stunder per dygn bara för att inte vara beroende av mobilen hela dygnet?

Förut hade jag inte detta behov av att kunna spela wordfeud och surfa vart jag än befann mig. Det har jag nu. Det är alltså någonting som har skapats genom att jag har köpt en ny så kallad smartphone. En allt mer vanlig familjebild idag är att familjen sitter med varsin mobil i soffan och knappar samtidigt som man ser på tv. Jag vill inte vara bakåtsträvare på något vis, jag vill nog bara ifrågasätta vart detta är på väg?

Det är svårt att föreställa sig hur den tekniska utvecklingen ser ut och har gått framåt om fem, tio och femton år. Jag vet bara en sak, jag njuter och tycker att många saker som finns nu är bra. Men jag vill verkligen inte bli mer omedvetet beroende.